 |
Glädjeämnen och problem
Nu har jag varit i Rumänien i över en månad. Jag har jobbat, bott, och bara levt i Oradea och småningom börjat få en inblick i verkligheten här. Tyvärr är allt inte längre guld och gröna ängar utan den gråa, ibland grymma, verkligheten börjar komma fram. Speciellt på jobbet har det varit problem eftersom de andra volontärerna som jag både jobbar och bor med inte alls trivs på jobbet och dessutom har en konflikt med chefen. Det har varit svårt att plötsligt hamna mitt I en konflikt och inte veta hur den har börjat och vad den egentligen i grund och botten gäller. Jag har försökt hålla mig neutral eftersom jag är så ny men det är också väldigt svårt. På ett sätt förväntas jag kanske hålla med de andra volontärerna men samtidigt vill jag inte stämpla en chef och en organisation och dess arbetssätt efter en månad. Men jag försöker se det som en prövning jag som person blir starkare av och ta lärdom. Speciellt har jag lärt mig mycket om mig själv pga att jag hamnat mitt i soppan.
Jag har insett att det ar viktigt att veta vad jag, just jag, tänker och tycker och vad mina värderingar är. Det händer lätt att man tycker och tänker saker för att någon annan säger att det är så fastän man inte vet några fakta. Man blir lätt påverkad av andras åsikter och plötsligt märker man att nej, det här är ju inte alls vad JAG egentligen tycker att är rätt. De gäller också att följa sina instinkter och lyssna på sig själv. Jaghamnade t.ex i en situation då jagförväntades ljuga för att skydda en vän och fastän jag genast kände nej, det här är fel, gjorde jag det ändå. Nu efteråt inser jag mitt misstag och kommer nästa gång genast att lyssna på den inre rösten som säger mig vad som, för mig, är rätt och fel. Kanske kan man kalla det moral.
Vidare har vi volontärer blivit introducerade till en veckoplan och ett veckoutvärderingsformulär samt "ordningsregler". Alla dessa regler och formulär är ganska strikta och ibland känner jag lite att jag är övervakad... Samtidigt kan jagförstå att organisationen vill se vilka framstegvigör och reglerna gäller även alla anställda, så det är väl bara att vänja sig.
För övrigt trivs jag som fisken i vattnet i staden :) Trots att jag endast haft två rumänska lektioner trots att jag borde ha haft över tio (ja, detta är Rumänien och tålamod är en nödvändig egenskap för att överleva) kan jag prata en del. Språket är ganska lätt, det är inte så svårt att göra sig förstådd eftersom många av orden kommer från latin och är ganska lika som de engelska och speciellt franska motsvarigheterna. Dessvärre är det svårare att tala korrekt eftersom uttalet är ganska svårt. De har flertal a och i som uttalas i bakre delen av munnen, i strupen nästan, och det är lite svårt i början... :)
I slutet av februari var jag på min on-arrival-training, ett läger där man diskuterar kulturer och traditioner i landet, konfliktlösning, interkulturellkommunikation osv. Lägret var givande trots att en del av informationen var densamma som på lägret före jag åkte från Finland, men stället vi bodde på och hela omgivningen var fantastisk. Vi var omgivna av snöklädda berg och på dagarna var vi mycket utomhus, bland annat åkte vi slalom och åkte med häst och släde till en avlägsen bergsby. Under lägret träffade jag andra volontärer från Oradea som jag umgåtts med sen dess.
[6.4.2006 | MN]
|
| |
|
|
|
Cimo.fi-verkkopalvelu